Vill du veta vilka frågor de svenska ledamöterna i Europaparlamentet har drivit i Bryssel när dataskyddsförordningen diskuterades där?
Dataskydd.NET har med hjälp av ParlTrack gjort en genomgång av alla svenska partiers ändringsyrkanden på dataskyddsförordningen i EU-parlamentets
utskott för mänskliga rättigheter och inrikesfrågor. Sedan juni 2015 har Dataskydd.NET även bifogat ytterligare information som tillkommit
efter parlamentets omröstningar i september 2013.

Klicka på rätt länk nedan för att följa varja partis bidrag:

Innehållsförteckning

Socialdemokraterna

Anna Hedhs och Marita Ulvskogs ändringsyrkanden #3007, #3014 och #3035 syftar till att säkerställa fackens möjlighet att bedriva sin verksamhet i artikel 82, som gäller arbetsrättsliga särförhållanden. Olyckligtvis förutsätter Socialdemokraterna att det bästa för fackliga organisationer är att kunna kränka icke-medlemmarnas rättigheter mot deras kännedom och eventuella vilja (vilket är konsekvensen av att hänvisa till artikel 6(f) i förordningen).  Socialdemokraterna föreslår samtidigt en extra artikel 6(fa) i ändringsyrkandet #889 - med extra stora möjligheter för facken att kränka icke-medlemmarnas rättigheter istället för att skydda de faktiska medlemmarnas rättigheter.

Anna Hedh och Marita Ulvskog föreslog att ta bort en tydlig definition av icke-identifierande data för att istället hänvisa löst till anonym data i ändringsyrkandet #3053. Det fanns ingen otydlighet i kommissionens ursprungliga formulering, och kan vara en indikation på att både Hedh och Ulvskog förvillats av amerikansk industris propsningar om att införa en definition på anonym data så att de kan maska sig förbi respekt för européers grundläggande rättigheter.

Socialdemokraterna vill skydda nordiska forskningsdatabaser genom att föreslå prövning i ett etiskt råd i ändringsyrkande #3068. Detta går också igen i ändringsyrkandet #641. Däremot vill de ta bort möjligheten för privatpersoner att gå ur register de inte vill vara med i. Socialdemokraterna vet inte nödvändigtvis bäst vilken forskning alla andra vill utsättas för.

Som regeringsparti har Socialdemokraterna fortsatt på samma linje som den tidigare regeringen etablerade under ledning av Moderaternas Beatrice Ask. Trots en regeringsförklaring i oktober 2014 med löften om ett starkare skydd för privatliv och integritet, har den socialdemokratiska regeringens linje präglats av hänsyn till förvaltningsväsendet, läkemedelsindustrin och reklamindustrin. Se Dataskydd.NET:s tidslinje över dataskyddsförordningen för mer substantiell kritik av regeringens förhållningssätt över tid.

Moderaterna

Anna Maria Corazza Bildts:s ändringsyrkande 396, underskrivet med 6 av hennes EPP-kollegor, kommer direkt från amerikansk lobby (se närmare information Dataskydd.NET:s samling av lobbydokument från EU-parlamentet). Europeisk IT-industri har inte stött att pseudonymiserad data ska undantas från dataskyddsförpliktelser. Enligt amerikanska konsumentgrupper och säkerhetsforskare (t ex Bruce Schneier, se emellertid också Paul Ohm som också gör upp med FOI:s rapport 3633) lär pseudonymiserad data heller inte hjälpa oss att skydda vårt privatliv eller integritet på något särskilt sätt.

Det politiska resonemanget bakom torde vara att ge konsumenter sämre rättigheter företag, vilket inte borde vara tänkbart om man erkänner privatliv och dataskydd som de grundläggande rättigheter de är enligt EU:s stadga för grundläggande rättigheter (artikel 7 och 8) samt Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter (EKMR, artikel 8). Samma feltänk återfinns i Corazza Bildt:s ändringsyrkande 730, 734 och 922, där särskilt #922 utgör ett väldigt stort avsteg från dataskydd och privatliv som mänsklig rättighet. Egentligen är hennes resonemang inte heller hjälpsamt om dataskydd och privatliv istället ses som konsumenträttighet.

Pseudonymiseringsdiskussionen har sitt ursprung i Yahoo!, eBay, Amazon, Google och Facebook samt vissa delar av reklamindustrin (till vilken flera av de tidigare nämnda hör). Man kan följa företagens inflytande på bland annat lobbyplag.eu.

I det vidare har Corazza Bildt också skrivit under ändringsyrkande 1357 tillsammans med 8 kollegor. Detta ändringsyrkande till artikel 15 i dataskyddsförordningen lägger privatliv och integritet från EKMR:s artikel 8 på en lägre prioritetsordning än företagshemligheter och immaterialrätter, i en lagstiftning som bara rör privatliv, personuppgiftsskydd och integritet.

Här rör det sig inte om huruvida fildelning hotar integritet eller anonymitet eftersom ju det är en avvägning domstolar gör i varje specifikt fall, utan om man ska i lagstiftning sätta prioriteringsordningen på detta sätt, vilket då skulle tvinga domstolar att alltid göra avvägningen på ett särskilt sätt. Det härrör från European Banking Federation och en del andra finansiella industrier (se dataskydd.net och lobbyplag.eu).

Ändringsyrkandena 414 och 1537 är underskrivna av Corazza Bildt och 7 kollegor från EPP-gruppen. De är lite lurigare eftersom de undergräver en rättighet vi medborgare redan har enligt direktivet 2002/58/EC och i Sverige 18§ LEK, nämligen rätten att få säga ja om vi vill bli spårade (alltså opt-in resp. opt-out). Trots att formuleringen i #1537 alltså inte "ser farlig ut" är det alltså så att den är onödig om man tycker att detta är en rättighet, eftersom rättigheten redan är etablerad. Enda syftet med att kodifiera den igen om är att göra rättigheten svagare. Detta förslag har drivits av IAB (reklamföretag), Google, och andra amerikanska företag och sätter, återigen, privatliv och integritet som konsumenträttighet snarare än mänsklig rättighet.

Corazza Bildt och Moderaterna verkar inte vara klara över huruvida de anser att privatliv och integritet är en mänsklig rättighet eller en konsumenträttighet. I den europeiska rättstraditionen ingår det en syn på privatliv, integritet och dataskydd att dessa är förutsättningar för demokrati - och därför en positiv förpliktelse på staten att skydda i olika sammanhang, till exempel genom lagstiftning.

Man behöver inte hålla med om det alls, och det kanske Moderaterna (t ex) inte gör. Ifrågasätter man däremot fundamenten i vad europeisk människorättslig lagstiftning är bör man i den nationella politiken ta upp huruvida Sverige fortfarande borde vara med i EKMR eller om vi ska begära en omförhandling av EKMR:s text. Så länge alla uppfattar det som bra att vi har den rättighetskatalog vi har i EKMR finns ingen anledning att i annan lagstiftning agera annorlunda (tycker jag).

För en genomgång av hur svenska regeringen och dåvarande justitieminister Beatrice Ask förhöll sig till dataskyddsförordningen, se Dataskydd.NET:s tidslinje över svenska regeringens deltagande i förhandlingarna.

Folkpartiet

Cecilia Wikströms ändringsyrkande #2951, sammanfaller i stort med Anna-Maria Corazza Bildts ändringsyrkande #2958. De vill att journalistisk, litterär och konstnärlig verksamhet helt ska undantas från alla dataskyddsregler. Detta är olyckligt, eftersom det är den otydliga formuleringen av journalistik i svenska tryckfrihetsförordningen som givit upphov till RatsIt, Lexbase, Birthday.se och andra hemsidor som många svenska privatpersoner inte tycker om och känner sig besvärade av.

Också reklamindustrin kan dra nytta av väldigt brett formulerade undantag och hävda att de snarare är konstnärer än spammare. Även om man kan föreställa tillfällen då en distinktion skulle vara svår att göra, är det inte nödvändigtvis dåligt att man för detta lilla antal tillfällen förbehåller privatpersoner rätten att invända.

Inför trialogförhandlingarna mellan ministerrådet och EU-parlamentet har Cecilia Wikström lovat i Läkartidningen att hon ska ytterligare försvaga individers rättigheter gentemot medicinsk forskning.

Miljöpartiet

Miljöpartiet har hjälpt svenska regeringen driva frågan om artikel 80a: ett särskilt tillägg till dataskyddsförordningen som säkerställer att myndigheter även fortsättningsvis ska kunna sälja personuppgifter till privata aktörer. Sedan Miljöpartiet kom in i regeringen har ingenting förändrats, och Miljöpartiet har inte gjort några uttalanden om frågan.
 
Dataskydd.NET har närmare kritiserat skrivelsen här och här.

Centerpartiet

Centerpartiet föreslog 2012 att Europeiska dataskyddsombudsmannen skulle ges en tydligare roll.

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna gjorde inget väsen av sig i Europaparlamentet.
 
I Sverige föreslog Kristdemokraterna i augusti 2013 att myndigheter inte längre skulle få sälja personuppgifter. Detta förslag har inte fått genomslag i varesig utredningen om myndighetsdatalag (SOU 2015:39) eller regeringens förhandlingslinje i Bryssel.

Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna har inte arbetat med frågan i Europaparlamentet så vitt Dataskydd.NET erfarit. I Sveriges riksdag har de inte heller varit tongivande.

Feministiskt initiativ

Feministiskt initiativ har inte jobbat med substansen i dataskyddslagstiftningen i Europaparlamentet så vitt Dataskydd.NET erfarit. I svensk debatt har de inte heller lyft frågan.