Obehagliga typer: "för att det går" och "för att vi får"
På den europeiska dataskyddsdagen 28 januari lanserar Dataskydd.NET sin nya kampanj mot datalagring. Vi ville lägga kampanjen på en svensk domän. .SE, stiftelsen som hanterar den svenska toppdomänen, väljer dock att ställa extra integritetskränkande krav på de som vill ha domännamn – mer integritetskränkande än vad lagen kräver och mer kränkande än andra liknande organisationer kräver. När Dataskydd.NET frågar varför får vi svaret "för att det går" och "för att vi får".
Amelia Andersdotter berättar:
Jag försökte registrera en .se-adress, men av någon anledning är svenska .SE-stiftelsen en av få toppdomänadministratörer som kräver personnummer från privatpersoner som registrerar domännamn.
Personnumret är egentligen väldigt privat, men inte för att det är personligt. Dess enda syfte är att kunna samköra databaser och register.
Till exempel kolla att jag har både domännamn och sjukjournal, om jag finns hos socialstyrelsen eller polisen, vilka kommunala (eller regionala) verksamheter jag varit i kontakt med på platser där jag bott, och andra sådana saker. Personnummer har införts i krigstid för att säkerställa utportionering av matransoner till en svältande befolkning, och standardiserats under efterkrigstiden för att underlätta koordineringen mellan fysiska arkivskåp i olika delar av landet.
En typisk artefakt från papperstiden, och i grunden onyttig i ett informationssamhälle där problemet inte är att samkörning av databaser och kartläggning av privatpersoner är för svårt, utan tvärtom att det är alldeles för lätt.
Av naturliga skäl ifrågasätter jag nödvändigheten i registreringen av mitt personnummer. .SE-stiftelsen har hållit hög svansföring i privatlivsfrågor. De har försökt uppmärksamma dataskyddspaketet, de beklagar sig över attackerna mot kryptering från statliga myndigheter, och har stort inflytande över vilka säkerhetsåtgärder staten avkräver av myndigheter.
Ingen annan toppdomänadministratör jag har varit i kontakt med efterfrågar den här informationen, så det är uppenbart att .SE-stiftelsen samlar in mer information än vad de nödvändigtvis kan behöva för att genomföra sitt uppdrag.
Lagen om nationella toppdomäner för Sverige på Internet kräver inte att .SE-stiftelsen registrerar personnummer, utan denna datainsamling har de helt på egen hand kommit på att de behöver kräva.
Jag skickade ett mejl och frågade varför. Svaret är (min fetstil):
SE samlar in personnummer för att kunna identifiera innehavaren samt säkerställa att vårt domännamnsregister är korrekt.
I propositionen till lagen om nationella toppdomäner för Sverige på internet (lagen som styr vår verksamhet) står att den skyldighet att föra registret som följer av den föreslagna lagen hindrar inte att domänadministratören registrerar andra uppgifter, såsom faktureringsunderlag, om det sker i enlighet med personuppgiftslagen (prop. 2004/05:175 sida 252). Det innebär alltså att vi får samla in de uppgifter om domännamnsinnehavare som är nödvändiga för t.ex. fakturering och förnyelse av domännamnsregistreringar, t.ex. personnummer för säker identifiering.
Det ska tilläggas att Datainspektionen inför revideringen av våra Registreringsvillkor 2011 fick tillfälle att yttra sig över dessa och därmed kravet på att vi begär personnummer, men lämnade inget att anmärka över detta krav.
Personnummer fyller inte funktionen av "säker identifiering" utan är en metod att sammanlänka databaser och register. Jag har tillräckligt många gånger fått mitt personnummer upprepat till mig av för mig okända personer för att veta att det är förhållandevis enkelt att duplicera informationen om mitt personnummer utan mitt godkännande eller min vetskap.
Här finns ett stort pedagogiskt problem som manifesterar sig på både myndigheter, i stiftelser och andra verksamheter. Det finns också ett ideologiskt problem: de som säger att de tycker om privatliv, säkerhet och individens makt på internet agerar inte i praktiken efter det de hävdar vara deras övertygelser. De flesta användare, myndigheter, konsumenter eller slutkunder har eller får inte tillräckligt med information, varken om hur samhällsplaneringen ser ut eller hur den är tänkt, för att kunna bedöma förslags och åtgärders rimlighet givet vad de hävdade målen är.
"För att det går" och "för att vi får".
Obehagliga typer.