Europarådets parlamentariska utskott: massövervakning är dåligt
Frågor kring integritet och övervakning har börjat få större utrymme i organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter. Senast förra veckan, då Europarådets parlamentariska utskott publicerade ett första utkast till en resolution om Snowden-avgörandena.
Här är de punkter som det parlamentariska utskottet preliminärt kritiserar, och där Sverige helt misslyckats:
- Hemliga domstolar, hemliga lagar och hemlig tillsyn är inget tillräckligt för demokratisk översyn av övervakningsmyndigheternas arbete. (para 7)
- Dåligt dataskydd för privatpersoner, dåligt skydd för visselblåsare, särbehandling av digital kommunikation gentemot icke-digital kommunikation. (para 17)
Utskottet tar också tag i problemet med osäkerhetsindustrin, alltså de företag och utvecklare som livnär sig på att utveckla nya och bättre teknologier för regeringar att kränka mänskliga rättigheter och sänka rättssäkerheten. Det här berör även Sverige.
De facto styr Justitiedepartementet och Försvarsdepartementet den IT-industriella politiken i Sverige, genom att tvinga fram affärsmodeller som kränker individuella rättigheter och minskar tryggheten för privatpersoner. Två exempel som illustrerar detta kommer från DN och TV4 förra veckan.
Det första rör högt uppsatta poliser som klagar på företag som följer lagen, och prisar företag som arbetar med rättsväsendet utanför lagstiftningen via inofficiella överenskommelser. Av uppenbara skäl vill vi att företag följer lagen, och vi vill inte ha hemliga konspirationer mellan stora företag och stater. Det är oroväckande att polisen, av alla myndigheter, inte inser detta.
Det andra rör Telia, Telenors och 3:s försäljning av personuppgifter till tredjeparter, som sedan säljer personuppgifter om kunder vidare. Problemet verkar ha funnits och varit känt under en längre tid. I Sverige ligger datalagring på telekomföretagens egen bekostnad. Det gör att telekomföretagen tvingas hitta affärsmodeller där de kan berika sig på att den kränkning av individer datalagringen innebär. Att sälja vidare uppgifter om alla Telias användare till skumma underleverantörer blir en nödvändighet, eftersom Justitiedepartementet tvingat fram kostnaden. Så länge vi har massövervakning, och tvingar privat sektor att delta i massövervakning, kommer vi att få affärsmodeller som gör livet mindre säkert för privatpersoner.