Stor läcka från EU:s dataskyddsförhandlingar eller minst 20 sätt som svenska regeringen hatar ditt privatliv
Inför ministerrådsförhandlingarna fredagen 13 mars 2015 har den österrikiska gruppen Lobbyplag kartlagt runt 11000 läckta dokument om de pågående dataskyddsförhandlingarna i Bryssel. Med enkla visualiseringar beskrivs de flesta sätt - och de flesta problem - med hur EU:s medlemsländer tänker sig den framtida dataskyddslagstiftning. Det största problemet är många ändringar och svaga formuleringar i de delar av lagstiftningen som befäster principer och andemening.
Sveriges regering innehar en osmickrande femteplats i listan över "sämsta länder för dataskydd". Detta utan att Lobbyplag haft tillgång till de rådspromemorior som regeringen kontinuerligt publicerar inför förhandlingarna i Bryssel. Från dessa framgår det nämligen att den svenska förhandlingspositionen är ännu dystrare.
Kommissionens dataskyddspaket har som mål att harmonisera lagstiftningen kring dataskydd på den inre marknaden. Tydlig, harmoniserad lagstiftning skapar bättre förutsättningar för medborgare att förstå sina rättigheter och för företag att utveckla produkter och standarder som överensstämmer med lagstiftningen. Att detta gäller även för informationsteknologi har lyfts om och om igen sedan 1970-talet, av svenska statliga utredningar, av europeiska utredningar, av oberoende forskning, av industrin och av grupper från civilsamhället som arbetar för ett starkare privatliv. Men medlemsländerna - och Sverige - vill införa ett generalundantag för att anpassa dataskyddet till nationella omständigheter!
Enligt en rådspromemoria från december 2014 tycker svenska regeringen att det är bra att man - återigen - misslyckas med att skapa goda förutsättningar för teknikutveckling, standardisering och begripliga rättigheter för privatpersoner. Enligt Lobbyplag är det en grupp på sex central- och östeuropeiska länder, med Polen främst, som kämpar för att den gedigna historiska klokheten att lika skydd för alla ger bättre skydd för alla.
Sveriges regering visar sig också vara extra dåliga på erkänna att grunden för dataskyddslagstiftningen måste vara individens egen rätt till makt och kontroll över sin egen identitet. Forskning och myndigheter är sådant som anses vara viktigare än individer. Särskilt myndigheter föreslås få vidare befogenheter att behandla personuppgifter än vad som är fallet idag: om myndigheten upplever sig ha ett berättigat intresse att behandla personuppgifter, får de göra det utan att på något sätt informera om att de upplever sig ha ett sådant intresse, varför eller vad det intresset innebär. Det här innebär mycket svagare dataskydd än vad vi har idag, och betydligt sämre möjligheter att kontrollera vad myndigheter gör.
Att företag skulle kunna ha berättigade intressen som väger tyngre än privatpersoners grundläggande rättigheter är från början ett problem. Att även myndigheter skulle kunna tänkas ha sådana intressen som befolkningen inte ska få reda på borde vara otänkbart. Enligt den inför mötet fastställda rådspromemorian är "[r]egeringens bedömning /.../ att den föreslagna regleringen skapar en god balans mellan berörda motstående intressen." Regeringen verkar också felaktigt vara av åsikten att minskade möjligheter för privatpersoner att själva bestämma när och hur de varit medvetna om vad som sker är att stärka privatpersoners rättigheter.
Läs mer:
Lobbyplag rankar regeringar i EU baserat på förslag (09.03.2015):
http://lobbyplag.eu/governments
Lobbyplags infografik om ändringsförslag på dataskyddsförordningen (09.03.2015):
http://lobbyplag.eu/governments/gdpr
Kommenterad dagordning för rådets möte för rättsliga och inrikes frågor (RIF) den 12-13 mars 2015, Rådspromemoria dp 10 (05.03.2015):