Datalagringsutredningen utreder inte datalagring och lägger inte förslag som utretts

Datalagringsutredningen utreder inte datalagring och lägger inte förslag som utretts

Under föregående vecka har Dataskydd.NET läst igenom Datalagring och integritet, en utredning från Justitiedepartementet. Den utreder inte datalagring, utan inhämtningslagen, och förslagen om utökat verkningsområde för inhämtningslagen har inte stöd i eller koppling till utredningen som gjorts. Tillsammans med andra utredningar om integritetskränkande, hemliga tvångsmedel utgör Datalagring och integritet ett tillägg i en växande mängd spam från Justitiedepartementet, som verkar ha till syfte att dölja den dåliga faktagrunden på vilka beslut fattas kring vårt polisväsende.

Den nya utredningen är runt 340 sidor lång. Dessa läggs till 60 sidor från förra sommaren. Men i det som rör datalagring är utredningen i stort sett identisk med föregående utredning - några meningar har utbroderats, stycken utan nämnvärd substans lagts till.

Den substantiella delen av utredningen, som handlar om underrättelseverksamhet i polisväsendet genom inhämtningslagen, är runt 120 sidor lång och återfinns i utredningens kapitel 9 och 10. Lagen föreslås utökas till fler myndigheter. Trots att man kartlägger bristande granskning av lagens användning, samt bristande respekt för lagen hos landets polismyndigheter (Säkerhetspolisen, Tullverket, Polisen) föreslås inte skarpare granskning. Trots att man inte visar att någon av de tre myndigheterna i något fall använt inhämtningslagens befogenheter på ett sätt att föregående domstolsprövning skulle verkat negativt på utredningen föreslår man att lagen fortsatt ska lida av brist på rättssäkerhet, genom utebliven domstolsprövning.

De främsta meriterna med inhämtningslagen enligt den faktiska utredningen verkar vara att olika utredare på Säkerhetspolisen kan konkurrera med varandra om myndighetens resurser. Utredningen skriver att "handläggarna [ger] prov på ett stort engagemang [varför det inte är] förvånande att de vill mer än vad de kan få." Därför är det förvånande att utredaren föreslår att man tittar närmare på att ge lagen ett större verkningsområde, mer fler myndigheter och fler berörda integritetskränkningar inom lagens räckvidd. Hemliga tvångsmedel bör inte upprättas för att tillfredsställa engagerade handläggares tävlingslysta.

Datalagringsutredningen är ett typexempel på en statlig utredning som inte utreder det den borde, föreslår saker den inte utrett och döljer detta bakom hundratals sidor irrelevant text.

Dessa 400 sidor läggs till tusentals andra om hemliga tvångsmedel som lider av samma brister. T ex SOU 2012:44 (844 sidor - fler tvångsmedel, utan exempel på när tidigare tvångsmedel varit effektiva), SOU 2012:95 (358 sidor - två exempel på när föremålet för utredningen varit relevant, ett från 1963 och det andra från 2002, där det sistnämnda redan tilldelats en egen 386-sidig utredning i form av SOU 2008:63), SOU 2013:39 (439 sidor - inga exempel på när tidigare lagstiftning varit olämplig eller inadekvat, men förslag på kraftigt utökade tvångsmedel).

I jämförelse med 1970- och 80-talens utredningar om samma ämnesområden kommer det idag floder av text som inte ger någon grund eller förståelse för vad som faktiskt beslutas. Heckschers utredning kan t ex lätteligen jämföras med Tvångsmedel - Anonymitet från 1984 (355 sidor), SÄPO:s arbetmetoder 1989 (163 sidor) och Polislag 1982 (183 sidor) - dessa är de tre utredningar som ligger inom ungefär samma utredningsområde under hela 1980-talet. Alla tre är dock bredare än de utredningar som gjorts sedan 2012.

Totalt har regeringen sedan 2012 släppt 2434 sidor om hemliga tvångsmedel allena - och då räknas inte utredningar om t ex polislagen, överskottsinformation vid samkörning av register, osv, där tvångsmedel från polisiära myndigheter kommer med "i förbifarten". Det är helt otänkbart att en vanlig svensk privatperson - eller ens en yrkesverksam journalist - ska ha tid och möjlighet att läsa och följa upp denna textmängd. Informella känningar från berörda myndigheter verkar konsekvent ligga till grund för varje förslag som till sist läggs, istället för att utredningen som sådan används för att motivera eller undersöka de förslag man önskat lägga.

 

Trots mångordigheten utelämnar utredningen information. Det finns ingen sammanställning hur datalagring har använts, hur ofta den varit avgörande för utredningar, respektive när resultat (eller brist på resultat) kunnat härledas till tvångsmedlet. Det finns ingen sammanställning över europeiska datalagringsdomar. Detta är förvånande då datalagring prövats i 12 EU-länder och Heckschers slutsats strider mot vad nästan alla kommit fram till. I bara en av domstolsprövningarna, i franska Conseil d'Etat 2007, har utfallet varit att datalagring är förenligt med rättssäkerhet. I elva länder har datalagring förklarats bryta mot konstitutionella principer - senast i Bulgarien 12 mars 2015.

Det saknas sammanställningar av rapporter från Datainspektionen och granskningsorganet för polisens datainsamling, SIN. Utredningen gör ingen utvärdering av hur datalagringen påverkar näringslivet, trots att detta varit omdiskuterat. Man förbiser att FN och Europarådet uttalat sig emot datalagring under 2014.

Det synes vara en del av ett pågående och systematiskt försök från Justitiedepartementet att dölja sina beslut i dimmor. Det går inte att genomföra relevanta granskningar av sånt här utredningsmaterial, eftersom tidsåtgången blir för stor och sambanden för komplexa. Istället för att på ett enkelt sätt motivera varför en lag är bra, eller inte bra, och utifrån sådan information ska bättre möjligheter för samhället att uppnå sina övergripande mål bidrar utredningen till växande otydlighet, osäkerhet och minskande respekt för både privatpersoner och företag.

Även om problemet inte är begränsat till Justitiedepartementet, vore det bra om det departement som ansvarar för grunden i vår rättsstat kunde avhålla sig från att spamma.

Läs mer:

SOU 2015:31, Datalagring och integritet (30.03.2015):

http://www.regeringen.se/sb/d/19838/a/256624

Dataskydd.NET:s sammanställning av domstolsavgöranden om datalagring i EU:

https://dataskydd.net/datalagringen-och-domstolarna

Dataskydd.NET:s sammanställning av äldre statliga offentliga utredningar om dataskydd och tvångsmedel:

https://dataskydd.net/svenska-utredningar-om-dataskydd

SOU 2012:44, Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott (28.06.2012):

http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/195995

SOU 2012:95, Spioneri och annan olovlig underrättelseverksamhet (06.02.2013):

http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/208622

SOU 2013:39, Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet (03.06.2013):

http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/218101

SOU 2008:63, Förstärkt skydd för företagshemligheter, (10.06.2008):

http://www.regeringen.se/sb/d/10025/a/106952

SOU 1982:63, Polislag:

http://weburn.kb.se/metadata/316/SOU_7261316.htm

SOU 1989:18, SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder:

http://weburn.kb.se/metadata/350/SOU_7263350.htm

Vi använder varken kakor eller analysverktyg och vår webbserver loggar inte ditt besök.

Problem med sajten? Frågor? Kontakta oss! Vi finns också på Twitter. Nyheterna finns som RSS-flöde.

All text, förutom citat, är tillgänglig under CC0 (ingen upphovsrätt).