Barnens rätt i EU:s nya dataskyddsförordning

Barnens rätt i EU:s nya dataskyddsförordning

Under ett fåtal dagar efter att EU:s nya dataskyddsförordning förhandlats färdigt, spred sig kritiska kommentarer om att EU försöker införa striktare åldersgränser på sociala nätverk, till barnens nackdel. Till grunden för oron ligger att åldergränsen för när barn anses kunna godkänna avtal om personuppgiftsbehandling är 16 år i EU, istället för 13 år som i USA. Möjligheten för olika länder att ha olika åldersgränser kan vara juridiskt förvirrande för företag som är verksamma i många olika länder.

Påståendena har dock ingen bas i den överenskomna lagtexten, utan kan antas vara en villfarelse från den starka big data-lobby som sedan 2012 motverkat ett konsekvent skydd för europeiska medborgares rättigheter. Förslaget reglerar exempelvis inte alls sådana tjänster som inte lagrar eller behandlar personuppgifter.

Det är värdefullt att ungdomar kan ha privata ytor där de inte övervakas av varken myndigheter, företag eller föräldrar. Ungdomars internetvanor indikerar också att ungdomar söker sig till tjänster som inte lagrar personuppgifter, och därför inte alls omfattas av EU:s lagstiftning. Exempel på detta är Snapchat och Kik, båda tjänster som lovar att de inte lagrar data och att man kan använda dem anonymt.

De som blev upprörda över EU:s dataskyddsförordning borde välkoma dessa tjänster som skyddar barnens autonomi, men föranleder istället försök till förbud mot anonymitet på nätet. Kik och Snapchat har nämligen i vissa fall använts för mobbning.

EU:s dataskyddsförordning ger anonyma tjänster ett tydligare spelutrymme och ger ungdomar bättre möjligheter att ställa sociala medier till svars för deras avtalsvillkor. Den nya dataskyddslagen innebär avsevärt bättre transparens från leverantörer mot användare, oavsett vilken ålder dessa användare har.

Att man skulle behöva föräldrarnas medgivande för att få använda internettjänster i framtiden är osannolikt. Men det kan så klart bero på vad internettjänsten tänker sig leverera för tjänster till barnen, och vilka tjänster internettjänsten tänker sig extrahera från barnen (i form av riktad reklam, beteendestyrning eller påverkan). Barns rätt att sluta avtal är redan begränsad, men inte obefintlig, i de flesta medlemsländer och det är rimlighet som avgör specifikt vid vilka åldrar och för vilka syften begränsningarna träder in. Här finns det ett problem i det att sociala medieplattformar ofta inte åtar sig att göra någonting specifikt alls för användaren. Dataskyddsförordningen bör utgöra en uppmaning för dessa företag att tänka om.

I den mån ungdomarnas möjligheter till självständig personlighetsutveckling hotas, är det av personer som begränsar ungas (och gamlas) individuella rättigheter till ett teoretiskt konstitutionellt rum, bortanför all tänkvärd praktisk tillämpning. De unga kaninte få bättre rättigheter till privata rum än befolkningen i övrigt. Dataskyddsförordningen ger dock en starkare grundnivå för alla.

Läs mer:

Mediamocracy, About the new EU age limit (16.12.2015):

http://mediamocracy.org/2015/12/16/new-eu-age-limit-paving-the-way-for-d...

Välmenat upprörd Christoffer Fjellner (16.12.2015):

https://twitter.com/Fjellner/status/677098781339475968

Ystads allehanda, Johanna Nylander: Tonåringar behöver egna rum på nätet (21.12.2015):

http://www.ystadsallehanda.se/ledare/johanna-nylander-tonaringar-behover...

IDG, Så når du ut till kunderna i meddelande-appar (När unga överger Facebook gäller det att lägga krutet på meddelande-appar som Snapchat, Kik och Whatsapp.) (19.02.2015):

http://internetworld.idg.se/2.1006/1.609484/sa-nar-du-ut-till-kunderna-i...

Vi använder varken kakor eller analysverktyg och vår webbserver loggar inte ditt besök.

Problem med sajten? Frågor? Kontakta oss! Vi finns också på Twitter. Nyheterna finns som RSS-flöde.

All text, förutom citat, är tillgänglig under CC0 (ingen upphovsrätt).