"Mindre ingripande" husrannsakan styr teknikutvecklingen bort från dataskydd
Justitiedepartementet har tillsatt en statlig offentlig utredning om husrannsakan i elektroniska miljöer.
Målsättningen med utredningen är att göra husrannsakan "mindre ingripande", enligt en artikel i Dagens nyheter som publicerades två dagar innan utredningsunderlaget. Om man istället läser kommittéedirektiven förefaller utredningen vara en reaktion på Aftonbladets och Sveriges television ovilja att lämna ut opixellerade bilder på misstänkta gärningsmän: regeringen vill låta polisen kringgå detta omak genom att ge polisen rätt att begära ut information, istället för att begära ut lagringsmedier.
Med en sådan ny rättighet får polisen ett kraftfullt verktyg som påverkar det bästa skyddet för elektroniskt lagrad information vi har: kryptering. Idag kan polisen begära hårddisken med den krypterade informationen utlämnad. I framtiden riskerar husrannsakan eventuellt innebära ett avkrypteringskrav: istället för att man lämnar ut den skyddade datan till polisen, för dem att hantera som de upplever rimligt, kan de tvinga företag att ha mekanismer för att låsa upp enskilda filer. Utredningsdirektiven, som i själva verket är formulerade mer som förslag än som direktiv, ger anledning att tro att det färdiga förslaget kommer tvinga företag att utveckla sin tjänster i en riktning som inte är bäst för enskilda.
Som enskild har man ingen skyldighet att tillhandahålla polisen information som kan ligga en till last. Som företag har man knappast samma rättighet att undanhålla information från polisen om sina kunder.
Precis som med polistrojaner är husrannsakan ett typfall då Justitiedepartementet och polisen måste bryta sig ur sina rättspolitiska ramar. Vi kan i allmänhet tänka oss att det går att kontrollera polisens metoder för att ta sig in i datasystem (även om till exempel polismetodutredningen resulterade i att man inte ville göra det). Det är alltså inte en fråga om rättssäkerhet i bemärkelsen att staten inte kan utöva tillsyn över sin polismyndighet i den utsträckning staten vill. Däremot påverkar polismyndighetens rättigheter att ställa krav på privat sektor, ramarna inom vilka företag kan utveckla sina produkter. I det här fallet kan allt från stora mediahus, till webbhotell och e-posttjänster finna sig tvungna att skapa tekniska lösningar som inte hjälper privatpersoner hålla sina data säkra.
Dataskydd.net är oroade över att rättspolitikens inverkningar på näringspolitiken inte utreds eller tas i beaktande. Förenta nationernas särskilda organ för mänskliga rättigheter har börjat lyfta frågan på internationell nivå, men förhållandet mellan det tillgängliga säkra tjänsteutbudet för privatpersoner och polisens krav på insyn och utredningsverktyg behöver lyftas även på en mer konkret nivå.
Det stora problemet för enskilda privatpersoner och konsumenter är att det ekonomiska intresset för företagen att lägga resurser på att lobba emot dåliga rättspolitiska regler är svagt. Ett företag kan tjäna pengar på sådana tjänster som är lagliga, oavsett hur lagen ser ut. Om osäkra tjänster med titthål för polisen och andra aktörer är det enda som erbjuds, är det sådana tjänster konsumenterna kommer att få hålla sig till. De näringspolitiska aspekterna av rättspolitiken riskerar alltså att förbli obelysta fram till dess att det finns starka civilsamhällesorganisationer som kan bära den utredningsbörda staten för egen del har lagt åt sidan.
Läs mer:
Kommittéedirektiv 2016:20. Moderna regler om beslag och husrannsakan (22.03.2016):
http://www.regeringen.se/rattsdokument/kommittedirektiv/2016/03/dir.-201...
Dagens nyheter, Regeringen utreder regler för husrannsakan (16.03.2016):
http://www.dn.se/nyheter/sverige/regeringen-utreder-regler-for-husrannsa...
SVT, Därför pixlar vi (21.01.2016):
Aftonbladet, Hovrätten stoppar husrannsakan hos Aftonbladet (29.05.2015):
OHCHR, Call for submissions: Freedom of expression and the private sector in the digital age:
http://www.ohchr.org/EN/Issues/FreedomOpinion/Pages/Privatesectorinthedi...