OBS! Föreningen Dataskydd.net upplöstes i maj 2024. Sidorna kan innehålla brutna länkar och information som är inaktuell.

Riksrevisionen: Säkerhets- och integritetsnämndens raison d'etre är ett problem för dem

Riksrevisionen: Säkerhets- och integritetsnämndens raison d'etre är ett problem för dem

Riksrevisionens granskning av Säkerhets- och integritetsnämndens (SIN) tillsynsverksamhet släpptes 17 mars 2016. SIN är den myndighet som har till uppdrag att granska Säkerhetspolisens, polisens och åklagarmyndighetens användning av hemliga tvångsmedel. De har också till uppgift att granska enskildas krav på kontroll av tvångsmedel som använts mot dem själva.

SIN har haft problem med hög tjänsteledighet bland personalen (upp till 65% av personalstyrkan befanns vid ett tillfälle vara tjänstelediga), rekrytering och utbildning. De har inte någonsin sedan myndigheten grundades 2008 använt hela sitt anslag, på grund av personalproblem.

Myndigheterna som granskas av SIN rättar sig efter SIN:s beslut när de agerat i strid med lagen. När SIN ger rekommendationer för hur myndigheterna kan förbättra sina rutiner har det inte lika stor effekt, till exempel för att SIN och de brottsbekämpande myndigheterna tolkar lagen olika. Riksrevisionen menar att SIN oftare bör ta sådana tolkningsfrågor till regeringen.

Eftersom SIN inte kan välja att inte granska enskildas krav på kontroll av hemliga tvångsmedel, finner Riksrevisionen att dessa granskningar tar mycket tid. På grund av det, menar Riksrevisionen, blir tillsynsverksamheten lidande.

SIN måste konkurrera med Datainspektionen om vissa tillsynsuppgifter. Riksrevisionen påtalar att det är omständligt och ökar risken för dubbeltydig tolkning av lagstiftningen, men att myndigheterna ändå försökt utarbeta metoder för att ta sig runt de problemen.

Riksrevisionen lyckas, något stötande, formulera det som ett problem att enskilda tar upp mycket av myndighetens resurser. Då Riksrevisionen är tydlig med att SIN grundades specifikt för att ge enskilda en sådan möjlighet till överprövning av hemliga tvångsmedel, kan det tyckas underligt att man sedan ser mängden sådana efterfrågade prövningar som betungande för myndigheten. Säkerhets- och integritetsnämnden inrättades nämligen 2008 efter att åtminstone en statlig utredning (SOU 2006:98) observerat att Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter ställer kravet på Sverige att ge enskilda överprövningsmöjligheter.

Förhoppningsvis kommer beslutsfattarna att se igenom Riksrevisionens mångtydiga formuleringar.

Om SIN:s ursprungliga syfte drar undan resurser från SIN:s senare tillkomna syfte, att utöva tillsyn som krockar med Datainspektionens tillsyn, kan man tänka sig att en striktare separation mellan tillsynsansvaret och hjälpen till enskilda vore rimligare än att utmåla de enskilda som söker rättvisa som problematiska. Hur effektiv och framgångsrik man vill att tillsynen av och rättssäkerheten hos de brottsbekämpande myndigheterna ska vara kan utmålas en politisk fråga, men utgångspunkten i en fungerande rättsstat måste ändå vara att även regeringen har ett intresse av att lagarna upprätthålls - för både myndigheter och enskilda - på bästa möjliga sätt.

Läs mer:

RiR 2016:2, Tillsyn över brottsbekämpande myndigheter – En granskning av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (17.03.2016):

http://www.riksrevisionen.se/sv/rapporter/Rapporter/EFF/2016/Tillsyn-ove...

Dagens juridik, Enskildas krav på granskning tär på resurserna för tillsyn av hemliga tvångsmedel (04.04.2016):

http://www.dagensjuridik.se/2016/04/enskildas-krav-pa-granskning-tar-pa-...

All text, förutom citat, är tillgänglig under CC0 (ingen upphovsrätt).