FN:s utredningar om dataskydd

FN:s utredningar om dataskydd kommer i form av konventioner och särskilda rapporter, samt resolutioner. Resolutioner som bekräftar tidigare rapporter och konventioner används dessutom för att förstärka vissa aspekter av rättigheter och deras implementation.

De viktigaste FN-dokumenten för rätten till privatliv är FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna artikel 12 och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter artikel 17. Till dessa hör andra konventioner och överenskommelser om när och hur begränsningar av mänskliga, politiska och sociala rättigheter bör ske. Till exempel med stöd i lag, eller med avseende på andra länders och nationaliteters rättigheter.

FN:s särskilda rapportör för skyddet och främjandet av åsiktsfrihet och yttrandefrihet (17 april 2013)

Denna rapport, A/HRC/23/40, följer upp rapportörens tidigare arbete med internet och yttrandefrihet, och riktar särskilt in sig på tillfällen då övervakningsteknologier skapar otrygghet för internetanvändare. Den ger starka rekommendationer för rätten till anonymitet och kryptering. Dessutom föreslås skarpare reglering av övervakningsteknologi och bättre juridiska ramverk i världens nationer.

FN:s högsta representant för mänskliga rättigheter: rapport om rätten till privatliv i en digital tidsålder (30 juni 2014)

Till FN:s 69:e möte för generalsförsamlingen sammanställde FN:s högsta representant för mänskliga rättigheter en rapport om rätten till privatliv i en digital tidsålder (dokument A/HRC/27/37). Slutsatserna är hårda, och för privatliv. Särskilt kritiserar representanten godtycklig och utbredd övervakning. Representanten slår också ned på tillfällen då stater och regeringar använder sig av privata företag för att “via proxy” kränka rättigheter individer har enligt internationell rätt.

FN:s särskilda rapportör för skyddet av de mänskliga rättigheterna i verksamhet mot terrorism (23 september 2014)

I FN:s 69:e möte för generalförsamlingen presenterade den särskilda rapportören en rapport för skyddet av de mänskliga rättigheter i verksamhet mot terrorism (dokument A/69/397). Massövervakning beskrivs som problematiskt, och troligtvis oförenligt med internationell rätt så till vida att det inte går att direkt visa att massövervakning på ett adekvat sätt tar i beaktan och skyddar medborgare i andra nationer och deras rättigheter. Rapporten riktar hård kritik mot datalagring, särskilt eftersom den möjliggör grundlös övervakning av både privatpersoner och organisationer.

FN:s särskilda rapportör för skyddet och främjandet av åsiktsfrihet och yttrandefrihet (22 maj 2015)

Efter nästan ett års arbete har FN:s särskilt utsände för frågor om yttrandefrihet, professor David A. Kaye, publicerat sin första årliga rapport (A/HRC/29/32). I likhet med många andra organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter, drar han och hans stab slutsatsen att anonymitet är ett viktigt verktyg för utövandet av yttrandefrihet, samt att kryptering hjälper människor bevara konfidentialitet och anonymitet på ett sätt som ökar deras möjligheter att uttrycka sig fritt. Rapportens starkaste rekommendation kommer i paragraf 60. I likhet med flera andra FN-rapporter från förra året, understryker den nya rapporten att datalagring är dåligt, och att företags agerande spelar lika stor roll för individers möjligheter att utöva sina rättigheter som stater kan göra. Den särskilde utsände skriver att han avser återkomma till privat sektors roll och skyldigheter senare.