Remissyttrande över SOU 2017:74 om lagar och förordningar som kompletterar brottsdatalag (SOU 2017:29)
Dataskydd.net har lämnat in ett remissyttrande över utredningen om lagstiftningar som ska komplettera den i somras föreslagna brottsdatalagen: dataskydd i de brottsbekämpande myndigheternas verksamheter.
Brottsdatalagen är en följd av EU-direktivet om dataskydd inom brottsbekämpande myndigheter, som till skillnad från dataskyddsförordningen måste införlivas i nationell rätt i alla EU-länder. Anledningen är att EU-länderna inte vill harmonisera sin brottsbekämpande verksamhet alltför mycket, samtidigt som EU-kommissionen ändå kände att den redan pågående koordinationen av dataskydd mellan medlemsländerna behövde beslutas på ett demokratiskt sätt (alltså tillsammans med EU-parlamentet).
Eftersom brottsdatalagen bara föreslås bli en ramlag, vill utredaren särreglera samtliga brottsbekämpande verksamheter: polisen, Säkerhetspolisen, Tullverket, Kustbevakningen och så vidare.
Problemet när alla brottsbekämpande verksamheter särregleras på ett sätt som åsidosätter brottsdatalagens bestämmelser, är att brottsdatalagen inte blir någon bra indikation på vilka rättigheter privatpersoner faktiskt har att utöva vid kontakten med var och en av de brottsbekämpande myndigheterna. Alla särregleringarna innehåller breda undantag - inklusive ett särskilt, återkommande undantag som gör så att icke misstänkta privatpersoners rättigheter är svagare än faktiskt misstänkta privatpersoners rättigheter.
Dataskydd.net anser att den intuitiva tolkningen av de mänskliga rättigheterna som Sverige förbundit sig att upprätthålla gentemot sina medborgare är att icke misstänkta personer åtnjuter normal-nivån av rättigheter: ett starkt skydd. Undantag från de mänskliga rättigheterna, ett svagare skydd, kan accepteras när det är proportionerligt och nödvändigt: till exempel när man vill utreda en misstänkt privatperson. Om den normala nivån, det starka skyddet, i själva fallet bara inträffar när någon är brottsmisstänkt, måste man förutsätta att normaltillståndet för en medborgare är att vara brottsmisstänkt.
Att svenska medborgare i formell mening har ett skydd från EU-domstolen och Europakonventionen hjälper inte i detta fall, eftersom filosofin som styr svenskt beslutsfattande på dataskyddsområdet är i grunden fel: förvaltningsjurister och regeringens politiker blandar ihop vad som är undantag och normalt.
Läs mer:
Dataskydd.net, Remissyttrande över SOU 2017:74 om lagar och förordningar som kompletterar brottsdatalag (SOU 2017:29) (24.11.2017):
https://dataskydd.net/sites/default/files/sou201774_remissyttrande_datas...
Dataskydd.net, Remissyttrande över SOU 2017:29 Brottsdatalag (11.07.2017):
https://dataskydd.net/sites/default/files/sou201729_remissyttrande_datas...
SOU 2017:74, Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning:
http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/20...